En deckarförfattares förvirrade filosofier
Skrivandets dödssynd 7: Föreläsning
Mar 16th
Har precis läst ut Kathy Reichs 206 Bones. Det är hennes elfte(!) bok om Temperance Brennan. Jag tror faktiskt att jag läst alla i serien. Den här boken var riktigt bra på många sätt, den hade driv, mänskliget och rätt bra karaktärer, men den gick i en stor fälla. Föreläsningsfällan. En av bokskrivandes sju dödssynder om du frågar mig. Kathy Reichs är själv rättsantroprolog och kan allt som går att kunna om mänskliga ben, det är en av hennes styrkor. När hon låter sin karaktär rabbla latin och föreläsa om ben så är det ok- nästan jämt. Men när hon låter sina karaktärer se en skylt med ett ortsnamn och skriver ”…namnet fick mig att tänka på ortens brokiga historia…” se följer upp med tre sidor ur en Kanadensisk historiebok – då har hon gått över gränsen och begått dödsynd nummer sju! Om jag vill lära mig Kanadas historia så kan jag skaffa mig en historiebok. Man FÅR inte stanna upp hela historien som författare bara för att man i sin research hittat någon sååå intressant! Det förstör handligen och bryter illusionen – det som på engelska så fint heter suspension of disbelief. Det vill känslan av att ”vara där”, vara helt inne i boken. Synd på en annars riktigt bra bok, men det är bara att bläddra förbi eländet och njuta av de bra delarna. De andra dödssynderna? Jag återkommer!
Pocketshop räddade min dag!
Maj 27th
Penguin mugg
Jag smet in på Pocketshop vid Sergels torg på väg hem efter en dag på mitt jobb. Jag blev så lycklig! Dels så hade de tagit in Penguins underbara muggar! Jag köpte självklart den på bilden! Dessutom hade de fått in Änglalik i pocket. Det kändes så härligt att se den i hyllan. Det gör mig hemskt ödmjuk att se boken i butik.
Har insett att jag på sistonde tänkt på mitt författande mer med frustration och osäkerhet än med glädje och ödmjukhet. Jag skulle så gärna för en sekund kunna se på mina böcker utifrån, kunna analysera dem och bedöma dem med oberoende ögon. Är de bra? För korta? För enkla? Går mina idéer fram, skapar böckerna de känslor jag hoppas på?
Till och med jag vet ju att det inte finns några svar på de frågorna. Det finns inga bra eller dåliga böcker. Det är helt och hållet en smaksak, Beauty is in the eye of the reader – typ. Det finns i och för sig mer eller mindre välskrivna böcker, det tror jag verkligen. Men om man lyckats med hantverket så är nog resten i mångt och mycket en fråga om smak.
Jag måste fokusera på berättarglädjen och min kärlek till att skapa en riktigt bra historia i stället. Annars blir det inte bra. Ska faktiskt ägna dagen åt att bara göra research på Ateisten. Den kommer att handla om en ensam fanatisk man, en man som skickar brevbomber. Jag insåg härom dagen att jag måste läsa in mig på terrorism också. Jag hade iten tänkt på det tidigare, menom någon skulle börja skicka brevbomber så skulle vi automatiskt associera till terrorism, så det måste jag hantera på något sätt. Det brukar ge sig när jag börjar läsa in mig.
Mot böckerna och Wikipedia alltså!
Favoritcitat
Feb 20th
“… den i hemlighet insvepta förbrytelsen är ett i England utomordentligt populärt motiv.”
Arvid Ahnfeldt
Världslitteraturens historia
1874-76
“Det låter sig inte bestridas, detektivberättelsen har blivit vår tids typiska litterära produkt.”
Frank Heller
förord till All världens detektivhistorier
1945
Det där med deckarens popularitet är inte så nytt trots allt….! En annan favorit:
”I can’t understand why a person will take a year to write a novel when he can easily buy one for a few dollars.”
…nej, det undrar jag ibland också när jag sitter och redigerar samma text för trettionde gången…:-))
Varför är det så att vi alla är så förtjusta i deckare då. Här kommer en teori:
”… vi äro alla dödliga. Vi känna alla obehag inför tanken på att en herre med svart mask för ansiktet och en vass kniv i handen kan stiga in i vårt sovrum…”
Frank Heller
förord till All världens detektivhistorier
1945