Att tala är svårt…

…att skriva är så mycket enklare! Jag har precis hållit ett kortare föredrag om mig själv och mina böcker. Det är roligt att göra det, men jag har alltid hjärtklappning innan, är tokspeedad under tiden och helt slutkörd efteråt. Ibland är jag bra, ibland på tok för forcerad. Undrar om jag någonsin kommer känna mig naturlig och välmöblerad i huvudet i sådana situationer? Sannolikt inte. Men, men, så är jag ju författare och inte föreläsare!

Var finns de populärkulturella bokrecensionerna?

Camilla Läckberg skriver – i den Hägglundska kulturdebatten på Newsmill - att det är kulturelitens fel att vanligt folk inte läser. Det tror jag inte på. Det räcker att se på Camillla Läckbergs egna framgångar. Hon är, om inte nedskriven, så åtminstone ignorerad av sagda elit  – och hon säljer som smör i solsken. Hon säljer för att vanligt folk tycker om hennes böcker oavsett vad någon självutnämnd smakdomare säger. Alltså har kultureliten ingen makt över enskilda konsumenters köpvanor.

Nej, problemet med kultursidornas hatering av litteratur som jag ser det ligger i tidningarnas dubbla bokföring. I samma kulturbilaga där litterturskribenterna vägrar att erkänna någon litteratur de inte dömer som fin eller smal nog så recenserar deras kollegor Britney Spears senaste skiva, senaste avsnittet av Bonde söker fru och Ben Stillers senaste film. Bland DNs musikrecensioner finns både Amanda Jensens senaste skiva och Operan the Tempest omskrivna, av två recensenter specialiserade på var sitt område. Varför är då litteratursidan det enda område där det bara får finnas en typ av litteratur? Var finns de populärkulturella recensionerna?

När det gäller fil, TV och musik så har ju tidningarna bevisligen inga problem att skriva om, och recensera, både högt och lågt med samma journalistiska integritet. Skäll inte på de skribenter som skriver om fin litteratur, de är specialiserade på det och har det som yrke, enda kritiken man kan ha är väl att de ibland ägnar för mycket tid till att fokusera på vad de inte gillar istället för att föra en konsutruktiv diskussion om det de faktiskt gillar. Nej, ta i stället strid för att tidningarna ska spegla verkligheten och i konsekvensens namn börja med en ny littaturavdelning – populärkulturella böcker. Camilla Läckberg är populärkultur och förtjänar att få uppmärksamhet för detta, hon förtjänar en rättvis recension av någon specialiserad på den typen av litteratur hon representerar, inte att bli sågad av någon som egentligen vill läsa Kafka.

Boken är ute!

Min andra bok om Althea, Kretsen, har precis kommit ut. Jag är så lycklig! Det känns fortfarande lite overkligt, fast jag varit inne och tittat på den i varenda bolaffär jag har gått förbi den här veckan.

Pocketshop räddade min dag!

Penguin mugg

Penguin mugg

Jag smet in på Pocketshop vid Sergels torg på väg hem efter en dag på mitt jobb. Jag blev så lycklig! Dels så hade de tagit in Penguins underbara muggar! Jag köpte självklart den på bilden! Dessutom hade de fått in Änglalik i pocket. Det kändes så härligt att se den i hyllan. Det gör mig hemskt ödmjuk att se boken i butik.

Har insett att jag på sistonde tänkt på mitt författande mer med frustration och osäkerhet än med glädje och ödmjukhet. Jag skulle så gärna för en sekund kunna se på mina böcker utifrån, kunna analysera dem och bedöma dem med oberoende ögon. Är de bra? För korta? För enkla? Går mina idéer fram, skapar böckerna de känslor jag hoppas på?

Till och med jag vet ju att det inte finns några svar på de frågorna. Det finns inga bra eller dåliga böcker. Det är helt och hållet en smaksak, Beauty is in the eye of the reader – typ. Det finns i och för sig mer eller mindre välskrivna böcker, det tror jag verkligen. Men om man lyckats med hantverket så är nog resten i mångt och mycket en fråga om smak.

Jag måste fokusera på berättarglädjen och min kärlek till att skapa en riktigt bra historia i stället. Annars blir det inte bra. Ska faktiskt ägna dagen åt att bara göra research på Ateisten. Den kommer att handla om en ensam fanatisk man, en man som skickar brevbomber. Jag insåg härom dagen att jag måste läsa in mig på terrorism också. Jag hade iten tänkt på det tidigare, menom någon skulle börja skicka brevbomber så skulle vi automatiskt associera till terrorism, så det måste jag hantera på något sätt. Det brukar ge sig när jag börjar läsa in mig.

Mot böckerna och Wikipedia alltså!

Vart börjar jag?

Hade ett supertrevligt marknadsmöte om Kretsen idag. Jag känner att jag inte riktigt mentalt har orkat börja ta tag i Ateistien. Grundidén har jag burit med mig länge. Den är en av sex berättelser jag visste att jag ville skriva redan när jag skrev första boken om Althea.

Änglalik handlar om sex och yta.

Kretsen handlar om pengar och social status och vänskap.

Ateisten handlar om religion, fanatism – och kärlek tror jag.

Ska börja sätta ihop en lista på böcker jag behöver läsa för att skaffa mig lite mer kunskap. Fast nu ska jag se klart på CSI …i rent researchsyfte såklart! (Fast jag tycker mycket mer om Criminal Minds).

  • japanese painted headboards on walls
  • blue and me fiat
  • ilex aquifolium nellie stevens
  • james kinder
  • advanced aquatic ecosystems
  • actor paul burke today
  • african lion poaching
  • david letterman heart surgery
  • birkett liverpool rathbone nicholas
  • 3d venture real estate dubai
  • 941 theatre
  • tasha 1 full minute
  • 6120 iphone theme
  • destiny sara lyman
  • westside acura edmonton ab
  • 2004 dodge cummins 4x4