Camilla Läckberg skriver – i den Hägglundska kulturdebatten på Newsmill - att det är kulturelitens fel att vanligt folk inte läser. Det tror jag inte på. Det räcker att se på Camillla Läckbergs egna framgångar. Hon är, om inte nedskriven, så åtminstone ignorerad av sagda elit  – och hon säljer som smör i solsken. Hon säljer för att vanligt folk tycker om hennes böcker oavsett vad någon självutnämnd smakdomare säger. Alltså har kultureliten ingen makt över enskilda konsumenters köpvanor.

Nej, problemet med kultursidornas hatering av litteratur som jag ser det ligger i tidningarnas dubbla bokföring. I samma kulturbilaga där litterturskribenterna vägrar att erkänna någon litteratur de inte dömer som fin eller smal nog så recenserar deras kollegor Britney Spears senaste skiva, senaste avsnittet av Bonde söker fru och Ben Stillers senaste film. Bland DNs musikrecensioner finns både Amanda Jensens senaste skiva och Operan the Tempest omskrivna, av två recensenter specialiserade på var sitt område. Varför är då litteratursidan det enda område där det bara får finnas en typ av litteratur? Var finns de populärkulturella recensionerna?

När det gäller fil, TV och musik så har ju tidningarna bevisligen inga problem att skriva om, och recensera, både högt och lågt med samma journalistiska integritet. Skäll inte på de skribenter som skriver om fin litteratur, de är specialiserade på det och har det som yrke, enda kritiken man kan ha är väl att de ibland ägnar för mycket tid till att fokusera på vad de inte gillar istället för att föra en konsutruktiv diskussion om det de faktiskt gillar. Nej, ta i stället strid för att tidningarna ska spegla verkligheten och i konsekvensens namn börja med en ny littaturavdelning – populärkulturella böcker. Camilla Läckberg är populärkultur och förtjänar att få uppmärksamhet för detta, hon förtjänar en rättvis recension av någon specialiserad på den typen av litteratur hon representerar, inte att bli sågad av någon som egentligen vill läsa Kafka.